Category: Self confidence

  • Sy en gubbkeps själv – steg för steg med bilder.

    Sy en gubbkeps själv – steg för steg med bilder.

    Att sy en gubbkeps gar fort, det är kul, och det gar oftast at mindre än 70×70 cm tyg. Sa – Gubbkepsen, hur syr man den? Här försöker jag visa steg för steg. Vi börjar med att passa in mönstret pa tyget. Här har jag en tygbit fran en kostym jag sydde för ett par ar sedan, inget mönster att passa, bara tradriktningen.

    Steg 1: Lägg ut mönster delarna pa tyget.
Mönsterdelarna utlagda pa tyget.
    Mönstret avritat med skräddarkrita.
    Klipper ut med den sömsman jag oftast använder.

    Skärmen till mössan gör jag av en skärbräda fran IKEA, den är i grunden böjbar, men värmer man den med strykjärnet kan man forma permanent.

    Skärmmönstret pa skärbrädan som skall bli skärm.
    Skärmen efter att jag format den med strykjärnet.

    Sy de tva bitarna till skärmen, pressa, sticka ned sömsmanen – bada at samma hall, det som ska vara uppat. Endast mössan far ett mellanlägg – vlieseline. Jag vill inte ha det pa de andra delarna, för da gar de inte att forma med strykjärnet som jag vill.

    Syr skärmens tva bitar.
    Bada sömsmanerna pressas uppat för att kunna stickas ned.

    Passa in plastbiten till skärmen, sy fast den. Här använder jag en starkare nal.

    Färdig skärm.

    Sy nu sömmen till bakhuvudet, pressa sömsmanen at bada hallen, och sticka ned pa bada sidorna.

    Pressad söm, dags att sticka ned.

    Under och överdelen tracklar jag ihop innan jag syr, passformen är viktig. Jag använder inte gärna knappnalar, men det skulle man kunna ha istället.

    Trackeltrad och syring. Fantastiska verktyg!

    Pressa sömsmanerna uppat, sticka ned.

    Stickar ned sömmarna uppat.

    Pressa med strykjärnet, nu liknar det en keps.

    Pressar kepsen

    Fodret kan göras med samma mönster, eller förenkla det. Det far inte finnas för mycket överskott av tyg i fodret för det färdiga resultatet.

    Fodret innan montering.

    Hattbandet syr jag ihop med 1 cm överskott, sa för min storlek 59 blir det 60 cm.

    Hattbandet sytt.

    Hattbandet sys pa fodret, räta mot räta.

    Hattbandet blir sys räta mot räta pa fodret.

    Sy fast skärmen, med en liten söm pa höger och vänster sida.

    Förstärk med ett band, fran skärmens infästningar och runt bakdelen. Här vill jag ha ett smalare, men starkt band.

    Förstärkningsband pa insidan av kepsen, fran skärmens infästning till andra sidan.

    Pressa kepsen, med fuktig duk.

    Nu kan vi vika tyget runt förstärkningsbandet, och sy fast kantbandet fran fodret.

    Fodret med hattbandet sys fast i omvikt kant.

    Fram viker vi hattbandet runt skärm och kepsens framdel, det här syr jag för hand.

    Nu kan vi sy fast skärmen mot kepsen.

    Färdigt resultat – nu vet du hur. Gubbkepsen – hur syr man den!

  • Episode 4 – How to handle the challenge like champion

    You have challenge, a presentation, a meeting that makes you nervous. We have all been there, maybe needing to present something at a level that you are not used to, to important stakeholders. If you do it well, it could mean a lot. If not – that makes you nervous, scared…

    Imagine your favourite athlete, maybe it is Muhammad Ali, maybe Wayne Gretzki, right before a game. What is going on inside their heads? Going up against opposition that will try to make them lose, at the very least make their day really hard. Up against a risk to get injured, knowing that this could be the last game of the career.

    Who your favourite athlete could be is less important, what matters is that you can identify yourself with the athlete, picture yourself in the lockerroom, focusing. You know that you are really good at what you do, you play because you love the game. You have chosen it, and you love it. The risks come with the job, you accept the risk. Knowing this, you might not have the possibility to choose if this is your last game. Of course, you will give it your best, and enjoy the game. Accepting the risk disarms the fear, the danger is real. Fear is a choice, and your athlete has chosen not to fear.

    That is exactly how I would prepare for a really important board meeting, the dreaded internal audit or the opportunity to speak in front of 1000 strangers.

    I have worked in leadership positions for almost 30 years, being payed for it. That by any standards is being a proffessional. I am good at what I do, and I love what I do – otherwise, why should I take the stress that comes with the tasks and challenges. Being a proffessional, of course I have to love the important games the most. With respnosibility comes risk, and I need to accept that I will not always be the right player for the team.

    So, I open my eyes, step out of the lockerroom, into the meeting room. Excited, it’s important, but full of joy. Starting with a joke, I give it my best. If this is the last board meeting I get to do, I am going to enjoy it to the fullest. It will be a meeting to remember!